ankarlift.com

Ninja Parade Slips Through To

Kanske bästa dagen i mitt liv! Jag gick för att köpa mig en läsk i en sån där automat, jag la i 8 kronor och tryckte på knappen. Döm om min förvåning och lycka när det ramlade ut TVÅ burkar. Nu måste jag hitta något nytt att sträva efter i livet. Kom gärna med förslag.

Sådär i dagarna när jag har fullt upp med att få in en uppsats, jobba heltid och leva mitt övriga liv tog jag mig lite tid till att klippa ihop filmmaterialet från lyngen. Råmaterialet var väl sådär och klippningen är ännu sämre men det är ändå en fin liten snutt som visar en helt vanlig dag i bergen.

Måndagen den 8 Maj. Vilodag #43. En vecka kvar till hemfärd. Regn och grått var det och jag och Björn begav oss till Boulderhallen som visade sig vara stängd. Istället gick vi på shoppingrunda på stan när telefonen plötsligt ringde. Det var Mattias som skulle komma och hälsa på. Han hade precis också upptäckt att det var helgdag, det gick nämligen inga bussar från Geneve. Initiativrika som vi är lyckades vi låna en bil (Tack Jocke!) och åka ner för att hämta besökaren.

Fredagen den 5e Maj. Vilodag #41. Antagligen säsongens slöaste dag. Kom upp ur sängen vid 12. Funderade på att gå och bouldra men ganska goa smärtor i vänster Axel sen en vurpa dagen innan sa att klättring var out of the question istället stannade jag hemma och gjorde fattiga riddare och tittade på Flåklypa Grand Prix.

Lördagen den 6e Maj. Vilodag #42. Ännu en dag med dåligt väder. Axeln var lite bättre så dagens höjdpunkt blev en session i boulderhallen. Nu satt helt plötsligt alla gröna. (AD) leder så då var det visst dags att gå upp på D (Difficil=Svårt) och vid första ögonkastet verkar det vara ett ganska stort steg. Vi får väl se nästa gång.

Tisdagen 2 Maj. Vilodag #39. Sov och slappade fram till Lunch. Därefter tog vi tåget till Vallorcine för att kolla upp klätterklippan där. Det var rätt snöigt vid basen där men själva klippan verkade torr och fin. 90 meter långa leder, kan det vara nåt det? Vi får se inom en snar framtid skulle jag tro. Kvällen arundades med firande av toppbestigningen. Pitchers på Chambre och Mat på MBC var temat. När klockan var 21.30 var vi knäckta och gick hem och la oss.

Onsdagen 3 Maj. Vilodag #40, Klätterdag #4. Jag och Björn drog ner till Les Houches för att prova på en klätterklippa där. Varmt som bara den i solen men efter fiaskot med fjällande rygg efter förra sommardagen behölls T-shirten på den här dagen. Några fina leder blev det och Björn satte sin första 5 led. Strul med bussarna på vägen hem gjorde att vi hamnade i Servoz och inte kom hedm förrän vid 20-rycket. Hungriga som vargar orkade vi inte laga mat utan vandrade planlöst kring byn i säkert en timma innan vi bestämde oss för ett av dom sämsta matställena i byn.

Lördag 29 April. Skiddag #67. Balme210 beger sig upp på berget. Mustascherna
är trimmade och packningen är packad sen ett dygn tillbaka. Väderleksrapporten såg ut att ge oss precis vad vi ville ha. Och jag hade fått möjligheten att låna dom utomordentligt tyska solglasögon som Björn hittat tidigare under vintern.

Väl uppe på berget blev det raka vägen till Refuge Cosmiques för att hänga av oss våra tunga ryggsäckar och sen vidare till Coulouir Cosmiques för att se om åket som vi tänkt ta ner till Glacier Bossons verkade ha klarat sig såpass från solen så vi slapp åka isbana ner.

Onsdagen blev skiddag #66, vi åkte upp tidigt för att hinna med en tur på Aiguille du midi innan molnen skulle driva in på eftermiddagen. Väl uppe visade det sig att molnen redan låg över mer de glace och större delen av topparna runt omkring. Vi bestämde oss i´vilket fall för att åka ner en bit i Valle Blanche för att kolla läget. Strax efter \"svängen\" blev det mjölkvitt och noll sikt. Den tur vi hade planerat var inte att tänka på utan istället gjorde vi som alla dom där konstiga människorna man ser här och där. Vi gick på stighudar i \"pisten\" för att sen åka lift ner. Det kändes ändå rätt bra då vi fick gå lite på höjd för att känna på formen inför det stora berget.